Ibland mår jag inte så bra.

Jag har fått hem en bok jag beställde för ett tag sen - jag la en beställning på den innan dom hade släppt den, som en liten förhandsbokning. När jag beställde den så var jag osäker på om jag skulle få ut nått av att läsa den, då jag följer henne på youtube och hon ger väldigt mycket i sina videos. Men efter att ha läst 1 kapitel så är jag fortfarande nyfiken.

Så till alla er som vill läsa en bok om en helt vanlig tjej som blev Sveriges största kvinnliga youtuber när hon blev sjukskriven pga att hon inte mådde bra så är det här boken för er. Hon delar med sig av sitt liv på ett sätt som gör henne till en förebild för både unga och gamla. Hon är en modig tjej som samtidigt är så begränsad av sitt mående. Hon är en intressant person och jag som älskar allt som har med människor att göra, likaOlika, ser fram emot att läsa hela boken. 

 
 
 
 

Sentimental deluxe.

Jag skrev ju tidigare om att jag blivit mycket mer sentimental sen jag fick barn, och nu när vi ska flytta så är det verkligen sentimental deluxe. Ett bra exempel var igår när vi tvättade nere i tvättstugan och de slår mig
 
"De här är sista gången vi tvättar här"
 
Och sen gick jag runt med känslan att jag måste verkligen ta vara på den här tvättiden - låter säkert helt koko, men då är jag mer än gärna koko. För jag är JÄTTE glad över att flytta och ser verkligen fram emot det, men samtidigt så är det här jag va gravid och de här var Bernhards första hem. Det var här som vi fick uppleva att vara gravida samtidigt som livet hände.
 
 
Det var hit han kom efter BB och vi blev en liten familj. 
 
Oktober 2015. 
 
Och det var här han spenderade nästan hela sitt första år och gick från att bara vara bebis till att lära sig allt från att lipa till att skratta.
 
 
Så det är så mycke fina minnen som finns här i lägenheten, som jag förknippar med lägenheten. Så även om jag med glädje i hjärtat packar och ser fram emot Dalarna, så är det minnen som vi delvis lämnar här. Visst dom finns med oss i tanken, men dom finns även här i lägenheten. Så jag är jätte glad att jag har filmat och tagit kort så mycket som jag gjort. Speciellt nu när jag är sentimental deluxe. 

#Tbt - rullstolsbasket EM 2015.

Förra året var verkligen ett händelserikt år. Vi gjorde IVF, blev gravida, Jeppe åkte till Australien, vi gifte oss, Jeppe fyllde 30, han var med i landslaget i rullstolsbasket och sist men inte minst så fick vi barn. Så som ni förstår så var 2015 ett år vi kommer minnas för alltid. Och just nu är jag inne i en period där jag tänker tillbaka mycke på just allt som hände förra året - tänker och tankar hjärtat med glädjen och kärleken som svämmade över där och då. 
 
Och då när jag kikar tillbaka i arkivet och ser den här filmen, så blir jag så stolt över Jeppe. Han är som sagt den häftigaste människan jag känner. Och de va så roligt att dela de här med landslaget med honom - att få stå brevid när han fick uppleva de. 
 
 
Och det får mig även att se fram emot den där kvällen i oktober då jag och Jeppe kommer sätta oss ner och skapa våra visionstavlor. För det är när vi drömmer och sätter mål som vi skapar såna år som vårt 2015. Och något jag har med mig när jag skapar min tavla är exempelvis veckans citat och mantra. 
 
 
Jag är så nyfiken av mig:
vad är ditt  
here goes nothing?