I lördags efter skidbacken så följde min mamma, min syster och mina syskonbarn med hem till oss. Efter någon timme skulle vi alla köra in mot stan - min syster åkte någon minut innan oss andra. Jag hoppade in brevid mamma och Jeppe och Bernhard tog vår bil bakom oss.
Efter en stund så börjar bilarna framför oss dra på varningsblickers och bromsa in. Efter någon minut så ser vi en älg som ligger död och då säger min mamma "hoppas att det inte är din syster". Efter ytterligare någon minut så ser vi registreringsnumret på bilen som smällt och det är min systers bil.
Jag hoppar ur vår bil, springer fram - det var två män som hade stannat och ringt 112. När jag kommer fram så säger jag bara "jag är anhörig" så då släpps jag fram. Jag ser min syster i chock, min systerdotter sitter vaken bak och min systerson sitter och sover. Och jag kollade rätt snabbt att han verkligen sov då han såg så lugn ut - det var fruktansvärt att behöva kolla att bröstkorgen rörde sig. Älgen hade smällt sönder rutan fram på passagerarsidan och sen studsat och smällt rutan bakom min systerdotter.
Brandmän, poliser och ambulanspersonal kommer till platsen och alla påtalar vilken tur dem haft och att dem borde köpa trisslotter. Och tittar man på bilen så förstår man vad dem menar - det var inte långt ifrån att rutan fram smällt på min storasyster och min systerdotter kunde lika gärna fått världens glasbit i huvudet.
Och återigen så påminde livet oss om att vara närvarande och vara tacksamma för här och nu.
Att se till vad som är viktigt och ta hand om varandra ♡
