Bit för bit så blir ju Bernhard äldre och det är så mycket som sker - det är så sött samtidigt som jag vill skrika
"NEJ stopp!". Och ibland glömmer jag bort att han är i den åldern att han är som en liten svamp - registrerar allt och försöker det att bli vettigt bland alla sina tankar. Och så får jag märka att han hört en konversation genom att han kan säga saker - såsom när vi var nere i Skåne nu sist och mitt under en middag så säger han med en lugn röst
"vilken mysig dag det har varit". Som en liten gammal farbror.
Vår Bernhard - den lilla tänkaren.