Och första tiden var jag super förvirrad kring allt med bloggen och instagram och att visa upp honom. Jag ville inte överexponera Bernhard och de va viktigt för mig vilka bilder som las ut på Bernhard, både av oss och av andra. Och vi dubbelkollar fortfarande med varandra gällande vilka bilder vi lägger ut och att andra kollar med oss innan dom lägger ut bilder, vilket jag är väldigt glad över.
Men de som hände efter att vi bestämt oss för de att visa hans ansikte, va att jag faktiskt började överexponera honom. De blev bloggen, youtube, instagram och snapchat. Så vi pratar ÖVEREXPONERA. Vilket var under en tid, en begränsad tid. Vilket jag skäms över idag. Samtidigt som jag är glad över att de va en begränsad tid. Men jag skäms mer än något annat, nästan lite ångest ibland.
Det som jag lärt mig och som gjort att jag värderat om, är att hellre en liten blogg som är min personliga som gör mig glad längs vägen, än att jobba på för att en dag KANSKE ha en större blogg och då missa allt de där underbara på vägen. De finns ingenting som säger att mitt liv kommer bli perfekt om jag får en stor blogg. De finns ingenting som säger att när jag får en stor blogg så är de desamma som lycka. Lyckan och de perfekta livet är ju här nu.
Och de jag skäms över, som ger mig lite ångest, är att Bernhard va med i allt testande av snapchat och youtube. Nu har han inte tagit skada av de - de finns många som kör blogg, youtube, snapchat och instagram och de är inge fel i de. Ja menar, jag älskar att följa andra och speciellt dom som delar med sig av sin vardag. Utan ångesten ligger mer i att jag gick emot hur jag tänkte (min första känsla att inte överexponera honom). Jag känner mig som en dålig människa, trots att jag VET att jag inte är de. Man gör rätt, man gör fel, man ställer sig upp och gör om och gör rätt.
Och mitt velande blev en verklighet i förra veckan. Jag har tänkt på de fram och tillbaka (om jag vill ha kvar youtube och snapchat som grenar till bloggen), samtidigt som jag ibland lämnat en kommentar inne på någon annans youtubekanal. Senast i förra veckan.
Men sen tog jag mig en ordentlig funderare och bestämde mig för att göra de som känns rätt i hjärtat. Så jag kommer att behålla IVF-serien och extra klippen vi gjorde på youtube, men jag kommer att ta bort ett klipp om dagen, challenges, häng med oss och snapchat så fort jag får tid över. Både på bloggen och på youtube. Så mycke som skapats sen Bernhard föddes kommer tas bort. Inte allt men mycket. För de är verkligen INGENTING för mig. Sen hur de blir i framtiden med allt, de visar sig. Men så här ser de ut just nu.
Och jag har ventilerat de här med Jeppe nu innan jag skriver de här inlägget, och han är glad över att jag skalat ner de igen till bloggen och instagram. För de är där min passion ligger och jag lägger minst 6 timmar i veckan på dom två ställena, så jag behöver inte fler plattformar som vill ha sin tid från mig.
Så de kommer kanske bli osammanhängade ibland om man går bakåt i bloggen, men så får de vara - de orkar jag inte bry mig om. Utan de jag bryr mig om är att göra om och göra rätt, och göra de som känns rätt för mig. Så jag kommer fortsätta med bloggen och instagram som jag har gjort ett tag nu och ni som vill hänga här och på instagram är varmt välkomna.
************************************************
Youtubekanalen kommer finnas kvar, då jag älskar att titta på andras klipp och sen för att jag kommer göra som tidigare - vilket innebär att de ibland kommer upp små klipp från vardagen (som exempelvis klippet här nedanför). Men de är allt.
#Tbt sommaren 2014
Sen har jag kvar snapchat, då jag vill kunna kolla på andras snaps och även göra egna ibland men då vill jag ha koll på vilka som kollar och att jag vet något om dom. Så jag har gjort den privat.
Jag gillar verkligen :ett klipp om dagen, challenges, häng med oss så ta inte bort det.
skriven