När jag var gravid så skrev jag en lista som jag valde att kalla för "att vara förälder", och jag kollade igenom listan för 1 år sen för att se hur verkligheten blev. Men då var han lite väl liten, så det gick inte alls att se på listan på rätt sätt men nu när Bernhard är 1.5 år så känns det som att jag kan kolla igenom den och se vart jag är idag.
- Att vara förälder -
Där punkt nr 7 skrevs dit när Bernhard väl var här
*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*
1. Jag är en riktig hönsmamma - min lillebror brukar skoja om hur jag reagerar på allt när det gäller Bernhard. Och jag skrattar när han härmar mig, och det ger mig en påminnelse att våga vara lite mindre hönsig. Men där är Jeppe min motsats och är inte i närheten av att vara hönsig.
2. Här står jag fast vid att jag tycker att man ska våga uppfostra sitt barn, vilket jag faktiskt gör. Jag vill exempelvis att Bernhard ska veta att man inte kan få allt genom att gnälla.
3. Det här har vi jobbat med sen Bernhard föddes, så här är vi faktiskt duktiga. Visst kan vi bli bättre, men vi har grunden - utan tvekan.
4. Här faller jag ibland, för jag är bara människa. Men jag tycker faktiskt att jag är duktig och jag tycker att jag ser Bernhard. Sen kan han gnälla fast jag ger honom uppmärksamhet och ser honom, men det är väl en del av att vara barn.
5. Jo, men här kan jag klappa mig på axeln för jag ÄR en glad mamma.
6. Jag tycker att jag och Jeppe är ett bra team. Vi vill samma saker när det gäller Bernhard.
7. Det här med att utmana sig själv, höja ribban och skapa ett nytt normal tillstånd tycker jag att vi gör ofta. Jag är noga med att inte tappa bort mig själv. Och där hjälper jag och Jeppe varandra - påminna och puscha varandra.
Våran lilla B i vecka 20