Återigen har jag lyssnat på Anty & Paris och blivit inspirerad till ett blogginlägg - den här gången pratade dem om
special someones, vilket kort och gott innebär människor som påverkat en under ens liv. Och jag tycker att det säger något om
vem jag är, så jag tänkte att jag ger er 2 av mina special someones.
Både dagis (de hette så då, numera heter det förskolan) och fritids efter skoltid har varit två viktiga ställen för mig när det gäller min uppväxt. När det gäller dagis så vet jag att jag kände mig sedd och jag vågade testa mig fram för att lära mig exempelvis rätt och fel. Som den där gången då vi skulle leka frisör och jag klippte håret på min dagiskompis - jag lärde mig rätt snabbt att det var fel. Och när jag visade att jag förstått att det blev fel så var det inge mer med de - det var inga sura miner eller att jag fick onödigt mycket skäll. Jag minns bara min dagistid med värme och glädje och känslan av att vara trygg. Och det var ingen speciell person utan alla mina fröknar ingår i dem 3 känslorna.
Sen när det gäller fritids/fritidsgården som vi gick till efter skolan så har det varit en viktig plats det också - där fanns det vuxna som kunde guida mig i att växa upp, vuxna som inte var mina föräldrar. Och det är faktiskt något som är viktigt för alla barn och ungdomar - att få testa på livet fast utan föräldrar närvarande fast med andra vuxna som kan guida en. Som de här med att gå på disco och bli kär i någon efter man dansat tryckare men den blev inte kär tillbaka - ibland var discot på fritidsgården och när man stod där med krossat hjärtat så kunde man alltid prata med någon i personalen. Och även där är det ingen speciell fritidslärare/pedagog utan dem alla var bra.
Så dem här två ställena har varit med när jag som person har gått igenom olika stadier i livet och dem har funnits där som trygga pelare. Och det tror jag har gjort att vågat gå igenom stadierna hand i hand med mina funderingar, frågor och nyfikenhet.