I tisdags var jag tillbaka hos diakonen för att fortsätta min resa med själavård och jag hade med mig min teckning av hur sorg ser ut för mig. Efter att vi pratat om den ett tag och analyserat vad varje del står för, så ser jag ännu lite tydligare varför jag är så rädd för döden.
Det är så många delar som spelar in och jag har upptäckt några av dem - när jag gick dit första gången så trodde jag att svaret och lösningen skulle vara mycket enklare och enbart handla om en triggande händelse/faktor. Men så fel jag hade. Det här kommer bli en spännande och utvecklande resa, minst sagt.
Jag känner mig som stenen i vattnet. Man ser tydligt hur stenen ser ut ovanför vattenytan och allt ser väldigt lugnt ut, men ingen vet vad som finns under vattenytan och vilka små stormar som drar omkring där.
