lillahell.blogg.se

Jag har gett er första intrycket och om det första intrycket stämde, och nu har jag lyssnat på samma podd igen. Och den här gången ger jag er människors ärliga åsikt om mig - jag valde att fråga människor som jag VET vågar vara ärliga vilket gjorde det hela så spännande. Och det var 3 stycke som svarade och här är resultatet.

Den första är från en kollega som jag känt i ca 7 månader

Klartänkt, metodisk, ärlig, rak i kommunikationen, modig, målmedveten och med ett stort hjärta för familjen

Den andra är från en kompis som jag känt i typ 7 år

Du är ärlig, rättfram men ändå försiktig, omtänksam, får sina nära att känna sig viktiga. Lägger märke till detaljer, bra minne. En människa man aldrig glömmer.

Den tredje är en vän som lärde känna mig på gymnasiet, så alltså ca 17 år sen

Carro är en rak på sak. Ärlig och utan krusiduller. Vill hon ses hör hon av sig, vill hon ringa ringer hon. Finns inga dumma frågor eller för censurerade svar. Allt kommer fram och det är härligt och befriande att umgås med henne. Carro bjuder på sig själv och sina tillkortakommanden på ett varmt och innerligt sätt. Man skrattar mycket med Carro. Det har jag alltid gjort. Tror det var så vi fann varandra från början. Med förmågan att kunna skratta åt eländet som kallades "livet". Även om osäkerhet, oro och deppiga svackor gömmer sig bakom scenen så är Carro grym på att hålla huvudet högt och ge ett starkt och självständigt intryck. Jag gillar Carro sjukt mycket och beundrar hennes sätt att vara.

Jag blev rätt tagen av svaren jag fick då dem skrev så fina saker om mig, och jag frågade till och med om det inte fanns något negativt som ska finnas med. Och nu ska jag avslöja något för er; jag vet vem jag är när jag plockar ner min person i pusselbitar, men jag vet inte hur pusslet ser ut när det sitter ihop. Jag vet inte vem jag är när jag bara är jag, vilket jag insåg för bara någon månad sen. Och dem bitar som dem beskriver är dem bitar jag själv har/själv ser, nu ska jag bara sätta ihop dem.

Jag har gett er första intrycket och om det första intrycket stämde, och nu har jag lyssnat på samma podd igen. Och den här gången ger jag er människors ärliga åsikt om mig - jag valde att fråga människor som jag VET vågar vara ärliga vilket gjorde det hela så spännande. Och det var 3 stycke som svarade och här är resultatet.

Den första är från en kollega som jag känt i ca 7 månader

Klartänkt, metodisk, ärlig, rak i kommunikationen, modig, målmedveten och med ett stort hjärta för familjen

Den andra är från en kompis som jag känt i typ 7 år

Du är ärlig, rättfram men ändå försiktig, omtänksam, får sina nära att känna sig viktiga. Lägger märke till detaljer, bra minne. En människa man aldrig glömmer.

Den tredje är en vän som lärde känna mig på gymnasiet, så alltså ca 17 år sen

Carro är en rak på sak. Ärlig och utan krusiduller. Vill hon ses hör hon av sig, vill hon ringa ringer hon. Finns inga dumma frågor eller för censurerade svar. Allt kommer fram och det är härligt och befriande att umgås med henne. Carro bjuder på sig själv och sina tillkortakommanden på ett varmt och innerligt sätt. Man skrattar mycket med Carro. Det har jag alltid gjort. Tror det var så vi fann varandra från början. Med förmågan att kunna skratta åt eländet som kallades "livet". Även om osäkerhet, oro och deppiga svackor gömmer sig bakom scenen så är Carro grym på att hålla huvudet högt och ge ett starkt och självständigt intryck. Jag gillar Carro sjukt mycket och beundrar hennes sätt att vara.

Jag blev rätt tagen av svaren jag fick då dem skrev så fina saker om mig, och jag frågade till och med om det inte fanns något negativt som ska finnas med. Och nu ska jag avslöja något för er; jag vet vem jag är när jag plockar ner min person i pusselbitar, men jag vet inte hur pusslet ser ut när det sitter ihop. Jag vet inte vem jag är när jag bara är jag, vilket jag insåg för bara någon månad sen. Och dem bitar som dem beskriver är dem bitar jag själv har/själv ser, nu ska jag bara sätta ihop dem.

Återigen har jag lyssnat på Anty & Paris och blivit inspirerad till ett blogginlägg - den här gången pratade dem om special someones, vilket kort och gott innebär människor som påverkat en under ens liv. Och jag tycker att det säger något om vem jag är, så jag tänkte att jag ger er 2 av mina special someones.

Både dagis (de hette så då, numera heter det förskolan) och fritids efter skoltid har varit två viktiga ställen för mig när det gäller min uppväxt. När det gäller dagis så vet jag att jag kände mig sedd och jag vågade testa mig fram för att lära mig exempelvis rätt och fel. Som den där gången då vi skulle leka frisör och jag klippte håret på min dagiskompis - jag lärde mig rätt snabbt att det var fel. Och när jag visade att jag förstått att det blev fel så var det inge mer med de - det var inga sura miner eller att jag fick onödigt mycket skäll.  Jag minns bara min dagistid med värme och glädje och känslan av att vara trygg. Och det var ingen speciell person utan alla mina fröknar ingår i dem 3 känslorna. Sen när det gäller fritids/fritidsgården som vi gick till efter skolan så har det varit en viktig plats det också - där fanns det vuxna som kunde guida mig i att växa upp, vuxna som inte var mina föräldrar. Och det är faktiskt något som är viktigt för alla barn och ungdomar - att få testa på livet fast utan föräldrar närvarande fast med andra vuxna som kan guida en. Som de här med att gå på disco och bli kär i någon efter man dansat tryckare men den blev inte kär tillbaka - ibland var discot på fritidsgården och när man stod där med krossat hjärtat så kunde man alltid prata med någon i personalen. Och även där är det ingen speciell fritidslärare/pedagog utan dem alla var bra. Så dem här två ställena har varit med när jag som person har gått igenom olika stadier i livet och dem har funnits där som trygga pelare. Och det tror jag har gjort att vågat gå igenom stadierna hand i hand med mina funderingar, frågor och nyfikenhet.