Personliga drivkrafter.

En dag när jag satt och läste Mia Törnbloms bok "Sårbar & Superstark" så fick jag det förklarat för mig hur man lever ett hållbart liv där det jag gör/arbetar med faller sig så där naturligt och inte kräver någon speciell ansträngning för att det är lustfyllt. Och att arbeta med det lustfyllda är något jag kan tänka mig är något alla människor vill, då tanken är att vi ska arbeta för att leva och inte leva för att arbeta. Och genom att ha ett arbete som är lustfyllt så skapar man ett hållbart liv, då man inte håller andan och väntar på semestern. Och då blir man ju direkt nyfiken och undrar hur man uppnår det här.

Och den del som fastnat hos mig är den som Katrin Sandberg skrivit när det gäller sina tankar gällande personliga drivkrafter.och att ditt syfte är det du vill se. Och jag ÄLSKAR att se utveckling - med andra ord är mitt syfte utveckling och detta är något som funnits med mig sen jag var ett barn.

Så för att ta reda på sitt syfte så ska man ställa sig frågorna:

"Vad älskar jag att vara och göra, vad brinner jag för? Vad älskar jag att se? Vad har jag alltid älskat att se?"

Två exempel som lyfts i boken är att brinna för allas lika rätt eller brinna för att vara en del av ett sammanhang. Ett annat exempel kan vara att man älskar att se resultat.

Så det är mitt tips till alla därute som inte vet vad dom vill eller som kanske undrar om dom gör rätt sak idag - ta reda på ditt syfte.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Jag är som sagt en person alltid älskat att se till utveckling, exempelvis så startade jag en cheerleaderförening när jag fyllde 17 år som jag hade i några år och där handlade de bara om utveckling - för föreningen, för lagen, för varje person i lagen och för mig som huvudtränare. Och i vuxen ålder när jag insåg att jag vill fortsätta på liknande sätt som med cheerleadingen så utbildade jag mig till personalvetare - vilket är otroligt brett yrke så när jag började söka jobb och arbeta så insåg jag att det är just utveckling som är min gren. Kompetensutveckling, verksamhetsutveckling osv. Så idag kanaliserar jag mitt syfte genom mitt arbete som enhetschef och då får jag utlopp för mitt syfte genom att se till medarbetarnas personliga utveckling och även med verksamhetens utveckling.

Och för egen del så är det genom att ha tagit vara på mitt syfte som jag trivs så bra på jobbet - det känns så enkelt och roligt och samtidigt utmanande och utvecklande. Samt att jag på min fritid arbetar mycket med min egna personliga utveckling, vilket också är super spännande - det ger mig OTROLIGT mycket energi och kraft.

Och när det gäller min personliga utveckling så är det något jag uppdaterar en gång om året genom att sätta visioner/mål för 1 år framåt och sen köpa en tavla med mina visioner/mål på så jag ser dom varje dag. Vilket är steg 1. Här lägger jag en del tid då det handlar om hur du formulerar ditt mål, för om du ska lyckas nå det eller inte.

Så hur vet du om du formulerat det rätt? Jo du ska se ett steg till, vilket är vad du kan göra i vardagen för att nå ditt mål. Om du skriver att du ska träna och se till kosten då är det träna och se till kosten som du kommer göra. Men om du skriver att du ska gå ner 10 kg, då blir de lite mer diffust. Ser ni skillnaden?

Här är den jag hade för 2017 

Är du nyfiken på steg 2?

Då är det bara att klicka i ♡

Vi som föräldrar - en uppdatering.

I januari 2016 skrev jag ett inlägg där jag reflektera kring hur lika/olika jag och Jeppe är i vår roll som förälder. Då hade vi varit föräldrar i typ 3 månader och jag tänkte jag ska följa upp det inlägget nu. Det är 4 år senare och vi är nu föräldrar till två - en kille på snart 5 år och en tjej på 7 månader.
Vi som föräldrar – lika eller olika?
Uppfostran
Här är det ingen skillnad från innan - båda våra barn får upptäcka världen men jag är fortfarande en räddhare och Jeppe är den modige och store starke björnen.
Något jag inte visste 2016 då Bernhard var en liten minimänniska men som är centralt i vår uppfostran är att både höja när man gör något bra, men även prata när det blir fel. Att låta Bernhard få veta när det blir rätt men han får lära sig att ta ansvar när det blir fel. Vi tycker det är viktigt att man kan säga förlåt och att man vet varför man säger förlåt.
Leka och utvecklas tillsammans med Bernhard och Bonnie
Både jag och Jeppe är närvarande och med i ögonblicken, men vi är olika. Jeppe är en person som leker med Bernhard på hans rum medan jag är en person som försöker skapa ett utrymme där Bernhard blir inspirerad till lek. Jag är självklart också delaktig, men jag är inte alls samma lekmamma som Jeppe är lekpappa.
Med Bonnie handlar det mer om att finnas där och vara nära, men hon leker själv. Där handlar det mer om att se när hon klarar mer och när man kan utveckla leken. Så man är närvarande och är med i ögonblicken men hon fixar med allt själv.
Att trösta 
Bernhard har fått sin första trotsperiod och den blomma upp när Bonnie föddes. Och samtidigt som han har trots så är det massa känslor i den lilla kroppen - ena sekunden glad och nästa sekund är det massa tårar. Och detta är ovant för mig och Jeppe då han aldrig varit så innan. Nu har det varit så här ett tag, men det har också blivit bättre ju längre tiden går. Och här har jag och Jeppe fått finna vårt sätt att möta allt detta - vi har fått testa olika sätt för att hitta hur vi når Bernhard. För det är en balans mellan att trösta samtidigt som vi uppfostrar - att han känner att vi finns där och älskar honom samtidigt som det inte är okej att tex reta någon annan.
Med Bonnie är det en liten minimänniska som är VÄLDIGT mammig. Och ser hon mig så börjar hon gråta, så att hon ska få komma till min famn. Så Jeppe tröstar genom att vara i ett annat rum. Och är hon hos mig är hon typ inte ledsen.
Vem gör vad?
Jeppe har Bernhard och jag har Bonnie gällande nätterna. Sen om det skulle ske något utöver vardagen så är det klart att vi hjälper varandra. Och denna deal beror på att jag helammar - vi försöker få henne att ta ersättning och när det är en verklighet då kan jag natta Bernhard och Jeppe kan ta Bonnie.
Vem är du/hur är du i din föräldraroll?

Bernhard sommaren 2020

Uppdaterar fortfarande inte en gång i veckan gällande Bernhard utan nu tar jag några månader åt gången - sist var i maj. Den här gången tänkte jag sammanfatta sommaren 2020 för Bernhards del.

"Alla mammor är superhjältar"

är något han säger när vi är hos våra vänner i Bjursås. Så fint sagt, men jag kan inte låta bli att undra vart han får allt ifrån. Men det kanske lätt för en superhjälte att upptäcka andra superhjältar?

Bernhard har länge varit redo för att sova i egen säng, men jag är den som haft svårt för den övergången. Men from slutet av augusti så somnar och sover han i sin egen säng. Och numera så rör han sig mindre i sömnen. Pratar mindre i sömnen. Med andra ord: han sover gott !

Sen smyger han in på morgonen för att få massa kramar och pussar.

Jag fick upptäcka att Bernhard är en kille som kan skilja på sak och person då han helt ur det blå säger

"Min kompis i Bjursås är snäll men han svär jätte mycket"

Man blir så stolt så man spricker, för det är en viktig del i en person tycker jag. Förmågan att kunna se en person och kunna skilja personen från dess handlingar.

Och sen avrundar jag med några bilder från sommaren på världens bästa Bernhard