En kram taget från topplistan.

Dofter leder direkt in i hjärnans emotionella center då dofter är sammankopplade med känslor

Varje gång jag gått förbi vårt gästrum sen Pyret kom till världen så har känslorna ramlat över mig och jag har inte riktigt förstått varför. Tills jag en dag valde att stanna upp och stå still medan jag blev känslomässig deluxe. Och då insåg jag att det handlar om tvätten som hänger på tork där inne. Doften från vårt tvätt- och sköljmedel är något jag förknippar med Jeppe, Bernhard och Pyret. Vilket fick mig att förstå varför jag gillar tvättstugan så mycket numera - trodde först att det endast handlade om den mysiga ljusslingan som sattes upp när vi gjorde skötbordet då jag älskar sånt, men de handlar så klart även om doften. Jag tycker det är häftigt hur mina känslor delvis kopplas ihop med dofter - att när jag går förbi gästrummet så fylls hjärtat till bredden av positiva känslor och det är nästan så jag exempelvis känner hur jag har Pyret i famnen om jag blundar. Eller när jag går in i tvättstugan och möts av alla dofterna, vilket återigen fyller hjärtat till bredden och jag kan längta efter Bernhard och Jeppe så det värker trots att de sitter ute i vardagsrummet. När vi känner en ny doft bildas nervanslutningar som kopplar samman lukten med en känsla. Denna koppling sker i hippocampus, som är den del av våra hjärnor som spelar en aktiv roll i bildandet och lagrandet av minnen. En doft får en reell betydelse för oss först när hjärnan har bildat en personlig association mellan lukt och känsla. Lukter och dofter är därför för oss alla starkt sammankopplade med just personliga minnen och känslor (doftlunden.se) Tänk om några år när barnen är äldre, man har bytt dofter och sen möts man av doften från nu. Wow! Ja menar när det sker idag, att man möts av en doft från förr som är förknippat med något positivt - det är som en stor känslomässig kram. En sån där kram som hamnar på topplistan.  

Påsken 2020.

Precis som med julen 2019 så var det endast vi i vår lilla familj under påsken 2020, dock berodde det på Covid-19 denna gång. Men påsken blev super mysig där vi fick tänka ut hur vi vill ha det hemma hos oss, va vill ha för traditioner. Och det blev en lite mer ordentlig frukost, påskäggsjakt, påsklunch, lite film mitt på dagen, rita och pyssla och sen kvällsfika framför tv:n på kvällen. En väldigt lugn och stilla dag där vi höll oss hemma och på sin höjd gick ut på baksidan när solen tittade fram. Bernhard trodde fullt ut på att påskharen fixat med påskäggsjakten och det gör mig innerligt lycklig - att han tror på det magiska med jultomten och påskharen. Det är viktigt att få vara barn när man är barn och få tro på att det finns magi. Och sen tyckte han att själva jakten var så kul så att han ville leka påskäggsjakt på kvällen igen, fast att han fixade med den då påskharen hoppat hem. Så det kändes som att de traditioner vi vill skapa kring påsken gick hem och att han tyckte lika mycket om påsken som julen. Och tänk att för 1 år sen så höll vi på med våra syskonförsök på IVF-kliniken (reproduktionsklinken) i Malmö. Allt vi ville var att få vårt lilla syskon till Bernhard. Och nu är hon här - tösen som fortfarande inte fått ett namn. Älskade underbara flicka.

Utebarn.

Jag har funderat massor kring varför Bernhard helst sitter framför tv:n istället för att leka på sitt rum och för någon vecka sen fick jag svaret. Vårt barn är ett utebarn - han ÄLSKAR att vara utomhus. Förra helgen var vi ute större delen av dagen både lördag och söndag och Bernhard var så glad och tillfreds. Och en favorit är att gå på upptäcksfärd eller klättra på stenar.

Tänk att det skulle ta sån tid för mig att fatta. Men jag är så glad att jag tillslut fick upptäcka det, för det är fantastiskt att se honom leka utomhus.