Hej, Jeppe här ! Såg att det kommit in lite frågor, roligt.
Jag börjar med att svara på Lisas frågor.
Hur känner du inför en flytt till Dalarna?
Blandade känslor. Jag kommer sakna min familj och mina vänner här i Skåne. Sen att det inte finns ett rullstolsbasketlag i Falun, är också synd. Men utöver det, så känner jag att det bara ska bli roligt. Tycker väldigt mycket om Carros familj och jag vet hur gärna Carro vill flytta dit. Sen gillar jag att åka skidor.
Vad jobbar du med?
Som fritidsledare på en 0 till 2 skola här i Malmö.
Bästa med att vara pappa?
Att se honom utvecklas och att han är en del av mig.
Utmaningar med att vara pappa i rullstol?
Det är lyften som sker med en liten - lyften som är en bit ifrån kroppen. Min skada gör att jag har en taskig bålbalans. Så exempelvis när jag ska sätta honom eller lyfta upp honom ur babysittern så blir det en utmaning. Men det är också bara en utmaning och ingen omöjlighet. Jag hittar hela tiden metoder som gör det möjligt.
Ska du vara pappaledig?
Jajemän.
Vad är svårast och lättast med att vara pappa?
Svårast är veta vad han vill när man tycker att man har provat allt.
Lättast är att göra något han verkligen gillar, som att stå på skötbordet och prata.
Vem tycker du Bernhard är lik av er två i utseende och sätt
Han är lik oss båda, rättav utseendemässigt. Han är väldigt lik Carro när han sover och han är väldigt lik mig med sina allvarliga ögonbryn och sina smilegropar. När det gäller sätt så är det svårt att säga nu när han är så liten.
Och nu Millis frågor.
Mål i framtiden, personliga och som familj?
Jag är nog inte så mycket för långsiktiga mål. Lite grann att det får bli som det blir. Men jag vill utvecklas och göra nya saker, sen vad jag gör i framtiden det har jag ingen aning om. Men jag skulle vilja på något sätt arbeta som möbelsnickare. Och när det gäller familjen så är det samma sak där, så länge vi är lyckliga.
Berätta lite mer om vad basketen betyder för dig, nått du gjort sen du va liten?
Jag började med att spela rullstolsbasket efter jag skadade mig, för att jag ville hålla på med någon form av idrott. Så jag är nu inne på mitt 7:e år. Anledningen till att jag valde just basket var för att de var väl de som va mest likt fotboll - lagsport med boll. Innan skadan hade jag aldrig spelat basket mer än på skolgympan. Basketen betyder hur mycke som helst för mig. 1. Det är förbannat roligt 2. Det är en bra träningsform 3. Den sociala biten - att tillhöra
Finns det nått du är rädd för?
Ja, exempelvis att bli sårad och att inte vara omtyckt. Jag är en person som har nära till mina känslor.
Berätta mer om dina tatueringar, betyder dom nått speciellt?
Händerna jag har på ryggen gjorde jag precis efter min skada. Tatueringen symboliserar både det att jag fortfarande kan använda mina händer. Och sen står den även för ett hopp kring att min ryggmärg ska bli hel, vilket var något jag hoppades på väldigt mycket i början. Fingrarna pekar mot varandra och strävar efter att nå varandra.
Bernhard som jag precis tatueringen nyligen, är ju kort och gott min sons namn.
Sen har jag björnbröderna på vänsterbröst och den tatueringen står för att min lillebror är en hjälte, å vi har alltid haft en bra relation.
Sen har jag en sleeve på höger arm. Det finns allt från en skyddsängel till superhjältar, till en basketlogga och en jackass döskalle. Och sen massa utfyllnad. Sist men inte minste en text som säger once we choose hope everything is possible.
Vad gör du helst när du är ledig?
Sover länge och sen får dagen bli som den blir
Vidare till Karins frågor.
Såg i inlägget när ni målade att din rullstol går att ändra läge så du kan stå. Special stol? Vad har den för finesser?
Det är en specialstol och syftet är att man ska kunna stå i den. Och jag fick den som hjälpmedel när jag läste till möbelsnickare.
Hur gör du för att ta dig upp i stolen från golvet?
Det är svårt att förklara i text, men jag använder av mina armar.
Någon känsel alls i benen?
Nej, den enda känslan är att det känns som att mina ben sover. Sen har jag ofta nervsmärtor.
Har du flera rullstolar?
Jag har en basketstol.
Och slutligen Susses frågor.
Hur lätt/svårt är det att ta sig runt med rullstol i samhället idag?
Jag upplever att det är väldigt anpassat här i Sverige.
Vad möter du för fördomar p.g.a. att du sitter i rullstol och hur tacklar du dem?
Fördomar kan väl vara att jag blir hjälpt trots att jag inte behöver den. Det kan vara allt från att någon går före och öppnar en dörr till att tjejen i kassan börjar packa mina matvaror utan att jag bett om det. Mitt sätt att möta hjälpen jag får som jag inte behöver kan nog uppfattas som att jag är lite kylig. Jag blir många gånger irriterad och lite stött, samtidigt som jag vet att personen bara menar väl.
Vad var den största skillnaden med att bli pappa mot innan?
Den största skillnaden från nu och innan Bernhard var här är att man inser nu hur mycket tid man hade för annat innan, som man kanske inte utnyttjade då.
