Vi som föräldrar – lika eller olika?
Uppfostran
Här är det ingen skillnad från innan - båda våra barn får upptäcka världen men jag är fortfarande en räddhare och Jeppe är den modige och store starke björnen.
Något jag inte visste 2016 då Bernhard var en liten minimänniska men som är centralt i vår uppfostran är att både höja när man gör något bra, men även prata när det blir fel. Att låta Bernhard få veta när det blir rätt men han får lära sig att ta ansvar när det blir fel. Vi tycker det är viktigt att man kan säga förlåt och att man vet varför man säger förlåt.
Leka och utvecklas tillsammans med Bernhard och Bonnie
Både jag och Jeppe är närvarande och med i ögonblicken, men vi är olika. Jeppe är en person som leker med Bernhard på hans rum medan jag är en person som försöker skapa ett utrymme där Bernhard blir inspirerad till lek. Jag är självklart också delaktig, men jag är inte alls samma lekmamma som Jeppe är lekpappa.
Med Bonnie handlar det mer om att finnas där och vara nära, men hon leker själv. Där handlar det mer om att se när hon klarar mer och när man kan utveckla leken. Så man är närvarande och är med i ögonblicken men hon fixar med allt själv.
Att trösta
Bernhard har fått sin första trotsperiod och den blomma upp när Bonnie föddes. Och samtidigt som han har trots så är det massa känslor i den lilla kroppen - ena sekunden glad och nästa sekund är det massa tårar. Och detta är ovant för mig och Jeppe då han aldrig varit så innan. Nu har det varit så här ett tag, men det har också blivit bättre ju längre tiden går. Och här har jag och Jeppe fått finna vårt sätt att möta allt detta - vi har fått testa olika sätt för att hitta hur vi når Bernhard. För det är en balans mellan att trösta samtidigt som vi uppfostrar - att han känner att vi finns där och älskar honom samtidigt som det inte är okej att tex reta någon annan.
Med Bonnie är det en liten minimänniska som är VÄLDIGT mammig. Och ser hon mig så börjar hon gråta, så att hon ska få komma till min famn. Så Jeppe tröstar genom att vara i ett annat rum. Och är hon hos mig är hon typ inte ledsen.
Vem gör vad?
Jeppe har Bernhard och jag har Bonnie gällande nätterna. Sen om det skulle ske något utöver vardagen så är det klart att vi hjälper varandra. Och denna deal beror på att jag helammar - vi försöker få henne att ta ersättning och när det är en verklighet då kan jag natta Bernhard och Jeppe kan ta Bonnie.
Vem är du/hur är du i din föräldraroll?
Du är nu 7 månader och det som hänt sen sist är:
Du äter fortfarande rätt ofta på dagarna, varannan eller var 3:e timme. På natten går det ca 5-6 timmar från det att du somnar tills att du vill äta, men de är enda gången som de går så lång tid. Du fortsätter använda mig som en napp på natten, så pappa försöker ge dig nappen ibland för att jag ska kunna gå ut och promenera på morgonen.
Du är fortfarande en väldigt medveten bebis som är en social liten böna som vill upptäcka allt omkring dig, så de blir inte mycket sömn på dagarna. Vi har lyckats få till 2 timmar på förmiddagen och 2 timmar på eftermiddagen, så lite mer numera.
Du sitter numera stabilt, så länge inte storebror busar med för mycket fart för då faller du.
Vi leker tittut och du har fått en hoppgunga som du använder flitigt. Du ler när man säger wow - ett wow som kommer när du tex lyckas plocka upp en leksak. Du har även börjat försöka röra dig lite i myspölen, men du kommer inte långt.
Är fortsatt rätt ointresserad av annat än bröstmjölk, men vi fortsätter försöka och vi använder haklapp.
Du reagerar när man säger ditt namn och du böjer dig framåt när man sträcker fram händerna mot dig
Du har provat att bada i havet, åka kundvagn på ICA maxi och åkt buss till farmor.
Du har även döpts och fått dina namn.
