När jag satt och lyssna på ett avsnitt av JosefinochVanja (en podd) så började dom prata om något som dom kallar för 2:5 metoden.
Man får känna efter hur många dagar i veckan (veckodagar) som man vill utmana sig själv att göra nåt man mår bra av. Kanske räcker 1 dag i veckan (då kör man 1:5), 2 dagar i veckan (som ju känns bra för mig, alltså 2:5), 3 dagar eller ännu fler? Kanske är man en Jonathan som utmanar sig själv 5 dagar av 5, alltså en 5:5?
PRECIS sånt som jag vill göra, men som faller mellan stolarna för att jag är lite bekväm. Men varje gång jag ”orkar” göra nåt av ovan grejer mår jag så BRA av det, och det är SÅ värt det. Och eftersom jag numera lever efter 2:5-metoden, så vet jag att två grejer i veckan SKA jag få in; sånt som går utanför min bekvämlighetszon och som gör mig gott. Och då ser jag till att styra upp två grejer per vecka. HUR bra?
Och igår gjorde jag en sån grej där jag klev utanför bekvämlighetszonen - en grej som fick mig att må så bra. Kanske kommer låta som ingenting, men för mig är det ett stressmoment som kan få mig att strunta i det och stanna hemma.
Det var några som hade babysång som en vän frågade om jag ville följa med på. Jag och Bernhard vaknade kl 14 (efter att ha blundat en stund) och detta skulle börja 15. Och jag ville verkligen inte ta med mig vagnen, utan bära honom i bärselen för att öva på det. Det är inte alls enkelt att få på sig den och sen är B ovan att bli buren i den, så han kan bli lite missnöjd i början.
Och vi vaknade sent, så jag var stressad. Packade skötväskan, gjorde mat, byta blöja, klä på honom ytterkläder. Och i all stress så började jag trixa på mig bärselen - jag kom 10 minuter sent till när jag skulle möta upp min vän och gå bort tillsammans, då det tog sin lilla stund när jag inte har någon som kan hjälpa mig att knäppa bärselen när jag fått i Bernhard. Men jag tog den istället för vagnen, jag kom iväg och det var super trevligt på babysången.
Bara massa win win win !!!
Så denna
2:5 metod
fick bli
en ny
kategori, för
det fick
mig att glittra.
