Strunta i pekpinnarna.

Jag har ju tidigare berättat om när vi skulle få Bernhard att sova i sin egen säng och nu har vi kommit till nästa steg. Jag har inte sagt något, för att jag ville ge det några dagar. Men nu har det gått 6 dagar så nu känns det som att jag kan säga något om det.
 
Så vi flyttade in Bernhards säng i hans rum, för att få in rutinen att han ska sova i sitt eget rum. För på senaste tiden har han sovit så bra i sin egen säng inne i vårt rum, så det kändes som ett naturligt steg. 
 
 
Varje kväll så har han somnat direkt, så där är det ingen skillnad från när han somnat i sin säng inne i vårt rum. Sen är det lite spring in i hans rum under kvällen då han tappar nappen och inte hittar den eller så drömmer han läskiga drömmar. Första natten vakna han runt 2 och andra natten runt 4, sen har han velat komma över till våran säng. Tredje natten så sov han faktiskt från 20 till 07 i sin egen säng, med knappt nått spring in dit för mig för att hjälpa honom med nappen. Sen kvällen efter det så vakna han vid 4 igen och ville komma in till oss, så det har varit varierat men det har gått bra för att vara första veckan, tycker vi. Och jag tror det kan bero till viss del på att han är trygg i sin egen säng. 
 
Och om någon undrar och jag ska ge ett tips kring det här, så är det att inte stressa fram något. Ta det stegvis och skapa trygghet, istället för att lyssna på allas pekpinnar kring när ett barn borde sova i sitt eget rum. Alla barn är unika och för vissa kanske det blir en verklighet direkt och för andra tar det längre tid. Inget rätt, inget fel och lägg ingen värdering kring när det blir en verklighet. 

Strunta i pekpinnarna.

Jag har ju tidigare berättat om när vi skulle få Bernhard att sova i sin egen säng och nu har vi kommit till nästa steg. Jag har inte sagt något, för att jag ville ge det några dagar. Men nu har det gått 6 dagar så nu känns det som att jag kan säga något om det.
 
Så vi flyttade in Bernhards säng i hans rum, för att få in rutinen att han ska sova i sitt eget rum. För på senaste tiden har han sovit så bra i sin egen säng inne i vårt rum, så det kändes som ett naturligt steg. 
 
 
Varje kväll så har han somnat direkt, så där är det ingen skillnad från när han somnat i sin säng inne i vårt rum. Sen är det lite spring in i hans rum under kvällen då han tappar nappen och inte hittar den eller så drömmer han läskiga drömmar. Första natten vakna han runt 2 och andra natten runt 4, sen har han velat komma över till våran säng. Tredje natten så sov han faktiskt från 20 till 07 i sin egen säng, med knappt nått spring in dit för mig för att hjälpa honom med nappen. Sen kvällen efter det så vakna han vid 4 igen och ville komma in till oss, så det har varit varierat men det har gått bra för att vara första veckan, tycker vi. Och jag tror det kan bero till viss del på att han är trygg i sin egen säng. 
 
Och om någon undrar och jag ska ge ett tips kring det här, så är det att inte stressa fram något. Ta det stegvis och skapa trygghet, istället för att lyssna på allas pekpinnar kring när ett barn borde sova i sitt eget rum. Alla barn är unika och för vissa kanske det blir en verklighet direkt och för andra tar det längre tid. Inget rätt, inget fel och lägg ingen värdering kring när det blir en verklighet. 

Strunta i pekpinnarna.

Jag har ju tidigare berättat om när vi skulle få Bernhard att sova i sin egen säng och nu har vi kommit till nästa steg. Jag har inte sagt något, för att jag ville ge det några dagar. Men nu har det gått 6 dagar så nu känns det som att jag kan säga något om det.
 
Så vi flyttade in Bernhards säng i hans rum, för att få in rutinen att han ska sova i sitt eget rum. För på senaste tiden har han sovit så bra i sin egen säng inne i vårt rum, så det kändes som ett naturligt steg. 
 
 
Varje kväll så har han somnat direkt, så där är det ingen skillnad från när han somnat i sin säng inne i vårt rum. Sen är det lite spring in i hans rum under kvällen då han tappar nappen och inte hittar den eller så drömmer han läskiga drömmar. Första natten vakna han runt 2 och andra natten runt 4, sen har han velat komma över till våran säng. Tredje natten så sov han faktiskt från 20 till 07 i sin egen säng, med knappt nått spring in dit för mig för att hjälpa honom med nappen. Sen kvällen efter det så vakna han vid 4 igen och ville komma in till oss, så det har varit varierat men det har gått bra för att vara första veckan, tycker vi. Och jag tror det kan bero till viss del på att han är trygg i sin egen säng. 
 
Och om någon undrar och jag ska ge ett tips kring det här, så är det att inte stressa fram något. Ta det stegvis och skapa trygghet, istället för att lyssna på allas pekpinnar kring när ett barn borde sova i sitt eget rum. Alla barn är unika och för vissa kanske det blir en verklighet direkt och för andra tar det längre tid. Inget rätt, inget fel och lägg ingen värdering kring när det blir en verklighet.