Sanning nr 7 - varför började jag fotografera?

 {Hur kom det sig att du började fotografera och när?}

Jag började få upp ett intresse för fotografering när jag gick på gymnasiet (om jag minns rätt - sämsta minnet). Så jag tog en fotokurs när man hade lite eget val på gymnasiet (har man det idag?) där man hade en riktig old school kamera och där man sen fick framkalla bilderna på egenhand, genom att först gå in ett mörkerrum. Riktigt old school och jag lärde mig massor. 

Men att ha råd med en kamera och hålla i kunskaperna man fick på den kursen och samtidigt utvecklas var inte min verklighet. Utan det blev ett stort glapp där emellan där jag bara fotograferade massor med mobilen. Men många sa ofta att mina bilder var så bra, trots att dom var tagna med mobilen.

Sen fick jag en kamera i present år 2013 och då tog det verkligen fart för min del - då började jag försöka komma tillbaka till allt jag lärt mig innan och utvecklas. Och nu på slutet har jag även börjat intressera mig för att leka med bildens färger. 

Och hur det kom sig att jag fick ett intresse för att fotografera vet jag inte heller - jag minns verkligen inte. Jag är en kreativ person som älskar att pyssla och jag har verkligen fastnat för att skriva (bloggen) och ta bilder. Och sen älskade jag (och älskar än idag) att fånga det jag ser på bild - eller rättare sagt, fånga det jag ser såsom jag ser det på bild. Jag hade nog varit SÄMST på att ta en gruppbild, ett skolfoto. För jag behöver att det är jag som fångar ögonblicket såsom jag ser det på bild och ett skolfoto där sitter alla bara och tittar rätt in i kameran. Utan min grej är som bilden här nedanför - en bild jag tog förra helgen på lilla Majken och mamma Malin. Det var i stunden och ögonblicket var förbi på en sekund. Men jag lyckades fånga den sekunden och precis såsom jag såg det. 

 

Sanning nr 7 - varför började jag fotografera?

 {Hur kom det sig att du började fotografera och när?}

Jag började få upp ett intresse för fotografering när jag gick på gymnasiet (om jag minns rätt - sämsta minnet). Så jag tog en fotokurs när man hade lite eget val på gymnasiet (har man det idag?) där man hade en riktig old school kamera och där man sen fick framkalla bilderna på egenhand, genom att först gå in ett mörkerrum. Riktigt old school och jag lärde mig massor. 

Men att ha råd med en kamera och hålla i kunskaperna man fick på den kursen och samtidigt utvecklas var inte min verklighet. Utan det blev ett stort glapp där emellan där jag bara fotograferade massor med mobilen. Men många sa ofta att mina bilder var så bra, trots att dom var tagna med mobilen.

Sen fick jag en kamera i present år 2013 och då tog det verkligen fart för min del - då började jag försöka komma tillbaka till allt jag lärt mig innan och utvecklas. Och nu på slutet har jag även börjat intressera mig för att leka med bildens färger. 

Och hur det kom sig att jag fick ett intresse för att fotografera vet jag inte heller - jag minns verkligen inte. Jag är en kreativ person som älskar att pyssla och jag har verkligen fastnat för att skriva (bloggen) och ta bilder. Och sen älskade jag (och älskar än idag) att fånga det jag ser på bild - eller rättare sagt, fånga det jag ser såsom jag ser det på bild. Jag hade nog varit SÄMST på att ta en gruppbild, ett skolfoto. För jag behöver att det är jag som fångar ögonblicket såsom jag ser det på bild och ett skolfoto där sitter alla bara och tittar rätt in i kameran. Utan min grej är som bilden här nedanför - en bild jag tog förra helgen på lilla Majken och mamma Malin. Det var i stunden och ögonblicket var förbi på en sekund. Men jag lyckades fånga den sekunden och precis såsom jag såg det. 

 

Sanning nr 7 - varför började jag fotografera?

 {Hur kom det sig att du började fotografera och när?}

Jag började få upp ett intresse för fotografering när jag gick på gymnasiet (om jag minns rätt - sämsta minnet). Så jag tog en fotokurs när man hade lite eget val på gymnasiet (har man det idag?) där man hade en riktig old school kamera och där man sen fick framkalla bilderna på egenhand, genom att först gå in ett mörkerrum. Riktigt old school och jag lärde mig massor. 

Men att ha råd med en kamera och hålla i kunskaperna man fick på den kursen och samtidigt utvecklas var inte min verklighet. Utan det blev ett stort glapp där emellan där jag bara fotograferade massor med mobilen. Men många sa ofta att mina bilder var så bra, trots att dom var tagna med mobilen.

Sen fick jag en kamera i present år 2013 och då tog det verkligen fart för min del - då började jag försöka komma tillbaka till allt jag lärt mig innan och utvecklas. Och nu på slutet har jag även börjat intressera mig för att leka med bildens färger. 

Och hur det kom sig att jag fick ett intresse för att fotografera vet jag inte heller - jag minns verkligen inte. Jag är en kreativ person som älskar att pyssla och jag har verkligen fastnat för att skriva (bloggen) och ta bilder. Och sen älskade jag (och älskar än idag) att fånga det jag ser på bild - eller rättare sagt, fånga det jag ser såsom jag ser det på bild. Jag hade nog varit SÄMST på att ta en gruppbild, ett skolfoto. För jag behöver att det är jag som fångar ögonblicket såsom jag ser det på bild och ett skolfoto där sitter alla bara och tittar rätt in i kameran. Utan min grej är som bilden här nedanför - en bild jag tog förra helgen på lilla Majken och mamma Malin. Det var i stunden och ögonblicket var förbi på en sekund. Men jag lyckades fånga den sekunden och precis såsom jag såg det.