Växter och våriga ljusstakar.

I fredags avslutade jag 4 veckors introduktion på mitt nya jobb, så idag är första dagen jag kör solo som enhetschef till mina enheter. Och det känns faktiskt super spännande, för jag har haft 4 veckor veckor där jag fått lära mig massor för att ha grunden inför starten och det jag inte hunnit lära mig får jag lära mig nu. Det är omöjligt att lära sig allt under en intro för det tar typ 1 år att bli varm i kläderna inom mitt yrke. Så jag låter mig landa i känslan av att det känns spännande och det har jag gjort genom att under helgen köpa lite saker till mitt kontor för att det ska bli lite mer mig.

Så jag tar med mina växter och våriga ljusstakar och kickar igång den här veckan full av energi !

Växter och våriga ljusstakar.

I fredags avslutade jag 4 veckors introduktion på mitt nya jobb, så idag är första dagen jag kör solo som enhetschef till mina enheter. Och det känns faktiskt super spännande, för jag har haft 4 veckor veckor där jag fått lära mig massor för att ha grunden inför starten och det jag inte hunnit lära mig får jag lära mig nu. Det är omöjligt att lära sig allt under en intro för det tar typ 1 år att bli varm i kläderna inom mitt yrke. Så jag låter mig landa i känslan av att det känns spännande och det har jag gjort genom att under helgen köpa lite saker till mitt kontor för att det ska bli lite mer mig.

Så jag tar med mina växter och våriga ljusstakar och kickar igång den här veckan full av energi !

Att lyssna på riktigt.

Jag kommer generalisera. Jag ber om ursäkt men det är enklast när jag ska försöka förklara något som känns så svårt att förklara. Jag har väntat med att skriva inlägget i några dagar för att jag inte vet hur jag ska få ner det jag tycker, tänker och känner med rätt ord. Så nu bara skriver jag och hoppas att ni förstår vad jag försöker säga.  Vi lever i ett samhälle där det i mångt och mycket handlar om en själv - vi är rätt så självcentrerade. Och fast det finns ett behov av social interaktion för att kunna växa som person så är det standard idag att man lyssnar för att få prata om sig själv istället för att lyssna för att tala med personen som precis berättade något. Så hela biten med att verkligen vara med i ett samtal eller verkligen höra det som sägs går som förlorat. Vi ser inte varandra och känslan av att man är ensam finns där för många. Alla mina tankar i det här inlägget kom efter att Tim "Avicii" Bergling dog, för det var efter hans dödsfall som jag såg dokumentären om honom. En dokumentär där vi alla fick se en Tim som vågade säga vad han kände, men där INGEN lyssnade på riktigt utan fokus var på sig själva. Tim satte ord på det han kände men den han pratade med lyssnade inte för fokus var pengar och anseende. Det kändes som att framgång och att vara känd var det enda som räknades, och att Tim var konstig som ville skapa musik men inte stå framför en publik. Så när han pratade om sina känslor så fanns ingen där, för allt fokus låg utanför. Inom sociala medier så har vi bland annat bloggare, vloggare och instagramprofiler och MÅNGA strävar efter att få många följare, tjäna stora pengar och bli en offentlig person. Och att inte vilja det är lite konstigt, för då undrar man varför man lägger tid på exempelvis en blogg? Är inte det bortkastad tid? Nu säger jag inte att det är något fel på att vilja få sitt konto att växa och bli en offentlig person, för jag trodde LÄNGE att jag ville ha allt det där. Men varje gång jag har försökt att följa riktlinjer som ska hjälpa mig med att få fler följare så blir det pannkaka av allt. Jag har min blogg och mitt instagramkonto och skulle jag få fler följare för att jag är jag, och för att man gillar mina sidor såsom dem är idag då är det en sak - men ska jag behöva förändra mig så skulle det inte funka. För jag har en annan önskan när det gäller vad jag vill jobba med i framtiden och vad jag vill göra karriär inom, men jag vill ändå dokumentera och ha mina sociala medier. Inom den här världen med sociala medier så tycker jag att många av oss är rätt dåliga på att verkligen vara närvarande och lyssna/se varandra. Att gå in och läsa ett blogginlägg och kommentera för att man vill ha en "konversation" är ovanligt, då många skriver något för att locka folk in till sin kanal. Många har ett egofokus och ibland kan jag tycka att det är en djungel av konton där alla jagar framgång. Så jag kan bli så himla glad när någon verkligen tar sig tid och det känns som att det är på riktigt - att mitt konto existerar. Så vi måste bli bättre på att lyssna på varandra och då menar jag verkligen lyssna, både på internet och verkligheten. Visa att vi vill höra det en annan person vill säga. Visa att vi finns där för att lyssna om du känner att du någon gång behöver/vill prata. För jag tror att många kanske inte ens vet att det finns någon där som kommer lyssna helhjärtat. Och genom att verkligen lyssna på riktigt så skapar vi möjligheter till att människor som behöver få prata kanske känner att dem vågar prata. Och genom att verkligen lyssna på riktigt så kan vi se den där vännen som inte säger något och visa att vi finns där.