Jag är nu inne på min 8:e vecka hos jobbcoachen - trivs fortfarande JÄTTE bra och min coach är AMAZING. Har fortfarande som mål att jag ska kliva in i 2015 med en sysselsättning, så jag jobbar stenhårt varje vecka för att nå målet.
Och då kan man tro att det enda de handlar om är de personliga brevet, CV:n och intervjuträning - de trodde jag också när jag började där. Å de va först för en vecka sen under min timme med min coach som det verkligen gick upp för mig varför jag kan söka massor av jobb och även komma till intervju, men inte få jobb.
Och det handlar i stora drag om att jag är en perfektionist som har skapat en bild av vem jag tror jag måste vara för att få jobbet och denna bild är skapad både utifrån mig själv men även utifrån vad jag tror att arbetsgivaren vill ha. Och den här bilden av vem jag ska vara är något jag inte vill eller kan vara å när jag försöker de så blir de bara pannkaka av allt.
Dem i min närhet förstår inte hur jag inte kan få jobb, men det är ju just de - dem utgår ifrån den JAG ÄR och min kompetens. Och det är ju tyvärr inte de som jag visar i min personliga brev eller på intervjuer - utan där blir de nån konstig blandning mellan den jag är och den bild jag byggt upp.
Så idag fick jag hem en bok som jag beställde efter jag fått denna uppenbarelse - en bok som innehåller väldigt bra text kring ämnet samt små tankeställare här och där, vilket är så himla bra. Då kan man läsa och sen se de man läst utifrån sig själv.
Och det finns en textbit i boken som beskriver allt så himla bra när det gäller att vara en förbannad perfektionist:
"ALLT måste göras till 100 procent, med fullt engagemang och noggrannhet. Ingenting mindre än det är okej, 99 procent är alltså inte acceptabelt. Lite snopet blir det då när det visar sig att de som faktiskt siktar högt men inte slår knut på sig själva i sin strävan, utan vet att de överlever ett misslyckande, är de som kommer längst, lyckas oftast, får bäst resultat"
Å jag tycker det är super läskigt att skriva det här inlägget, då jag visar er att jag är den där personen som sätter krokben på mig själv. Jag vill så mycket men har så höga krav så de blir bara fel. Å jag har under en sån lång tid bara sett till bilden av vem jag tror att jag måste vara för att få jobb istället för att bara vara jag, så nu måste jag jobba med att bara vara JAG, för det är JAG som kommer göra att ett jobb blir mitt. Så de går in i alla delar, detta med att vara JAG - allt från att skriva personliga brev till att gå på jobbmässor. Å tankarna som snurrar som gör att inlägget känns jobbigt är vad alla som läser det kommer tycka? Hur kommer jag framstå? Alla dem här perfektionist tankarna - så därför skriver jag inlägget.
Jag är INTE perfekt å de är OK.