Sommaren 2016 satt vi på en strand i Malmö och blev fotograferade av underbara Ida. Vi hade en plan, en tanke, ett mål och vi skulle ta ett stort steg tillsammans - vi skulle flytta från Skåne till Dalarna. Jag jobbade 50% och Jeppe vara pappaledig 100%. Bernhard var 9 månader. Under sommaren både sålde vi våran lägenhet och köpte ett hus.
I september 2017 (typ 1 år senare) har vi bott i vårt hus i Dalarna i 1 år. Jeppe jobbar 50% som fritidspedagog och 25% träslöjdslärare. Jag jobbar 100% som enhetschef. Bernhard går på dagis, som ligger 5 min bort.
Så hur blev vårt liv i Dalarna då?
Jo Jeppe, han kunde när vi bodde i lägenhet prata om att den dagen vi äger ett hus och har ett garage - då skulle han spendera mycket tid där ute och pyssla med sitt. Och Jeppe är ofta ute i garaget och donar runt - ett ställe han spenderar många timmar. Han har även fått upp basketkorgen på lyktstolpen vid uppfartens slut och han tränar basket så ofta han bara kan. En annan sak han kunde bli lite less över när vi bodde i Skåne är att man inte har nära till en skidbacke, så i vintras och i våras spenderade han tid i backen på sin sitski.
Bernhard fyller snart 2 år och går som sagt på dagis. Går på gympa på söndagar. Älskar att leka med sin kusin vitamin Majken. Han har sin lekplats på baksidan och friheten att vi kan öppna balkongdörren så kan han gå rätt ut. Överallt är det traktorer, mopeder och bilar som låter extra mycket, vilket Bernhard ÄLSKAR. Sen runt husknuten så finns det allt från hästar till kossor till katter, och Bernhard tycker väldigt mycket om djur.
Jag tränar och gör mitt ALLT för att må bra, känna mig stark och även för att komma ner lite i vikt så vi får skaffa syskon. Sen bloggar och instagrammar jag för att det är kul - inga ambitioner att ha det som jobb. Jag kör även min praktik för att bli diplomerad babysimsinstruktör. Och även själavården är en del av mitt liv just nu - det är ju där jag tar tag i allt de där som skapar sån ångest kring döden.
Livet blev mycket bra här i Dalarna.
På 1 år har mycket hänt - sommaren 2016 var vi en stark och trygg liten familj som ville ta nästa steg, då det kändes som vi stod still, som att vi inte var på helt rätt ställe i livet och jag längtade hem. Det var ett stort steg vi skulle ta och det var med spänning vi undrade hur det skulle sluta. Sommaren 2017 är vi en ännu tryggare och starkare familj som vuxit så mycket under året som gått och där vi är på en plats där allt känns möjligt, så länge vi är tillsammans ♡