En annan sak som gjorde mig så glad så jag fällde en glädjetår under vecka 24 var att jag fick mitt snitt beviljat i Skåne. Jag berättade ju det att jag fick själva snittet beviljat i vecka 14 och nu under vecka 24 så fick jag beviljat snitt i Skåne, då det är ett önskemål vi haft. Så det var en sån lättnad och nu har axlarna släppt taget om mina öron och jag kan andas ut.
Sen avslutades vecka 24 tyvärr med lite oro - jag har ju känt av pyret sen i vecka 19-20 någonstans, och det är varje dag och flera gånger om dagen. Men i fredags (byter vecka på lördagar) så kände jag inte pyret nämnvärt mycket, så på kvällen när jag skulle sova så gjorde jag allt (dricka kallt vatten och buffa på magen) för att få en reaktion men tyvärr så kom den inte. Läste på 1177 att om den ändrar mönster och jag känner av den mindre (minskade fosterrörelser) så måste jag ta kontakt med vården, vilket kändes så läskigt. Så jag somnade med en klump i halsen och vaknade några gånger under natten med en oro i kroppen. Det kändes så sorgligt och jag ville bara få en signal från pyret. Vilket jag fick sen tidigt på lördags morgonen. Så vecka 25 började med en sån lättnad och glädje ♡Pyrets resa - vecka 24.
19 till 25 oktober
Under vecka 24 uttrycker Bernhard att han tycker att vi väntat länge på bebisen, så jag får förklara att först är det halloween, sen julafton, sen nyårsafton och sen kommer bebisen. Ett svar som är så diffust för en 4 åring, men jag gjorde mitt bästa att förklara haha. Och under vecka 24 så har Bernhard velat krama och pussa på magen en hel del, vilket är så sött. Han har verkligen stannat mig ibland om jag gjort något annat och sagt "hej bebisen". Det är så fint att se honom försöka förstå det är med att det är en bebis i magen och att den behöver vara där till ett speciellt datum, för att sen komma ut och alltid vara en del av vår familj,
Under vecka 24 valde jag och Jeppe att plocka ut allt från Bernhards rum och sen måla om där inne, så han får en färg som känns mer som honom. Plus att vi får en riktig möjlighet att gå igenom alla hans saker så att vi kan ta bort sånt som han inte leker med eller som han växt ur. Så nu har vi exempelvis tagit bort skötbordet från hans rum då han är stora killen som varken kommer dricka välling eller ha blöja när han blir storebror (är planen iaf och han va okej med den när jag pratade med honom om det).
En annan sak som gjorde mig så glad så jag fällde en glädjetår under vecka 24 var att jag fick mitt snitt beviljat i Skåne. Jag berättade ju det att jag fick själva snittet beviljat i vecka 14 och nu under vecka 24 så fick jag beviljat snitt i Skåne, då det är ett önskemål vi haft. Så det var en sån lättnad och nu har axlarna släppt taget om mina öron och jag kan andas ut.
Sen avslutades vecka 24 tyvärr med lite oro - jag har ju känt av pyret sen i vecka 19-20 någonstans, och det är varje dag och flera gånger om dagen. Men i fredags (byter vecka på lördagar) så kände jag inte pyret nämnvärt mycket, så på kvällen när jag skulle sova så gjorde jag allt (dricka kallt vatten och buffa på magen) för att få en reaktion men tyvärr så kom den inte. Läste på 1177 att om den ändrar mönster och jag känner av den mindre (minskade fosterrörelser) så måste jag ta kontakt med vården, vilket kändes så läskigt. Så jag somnade med en klump i halsen och vaknade några gånger under natten med en oro i kroppen. Det kändes så sorgligt och jag ville bara få en signal från pyret. Vilket jag fick sen tidigt på lördags morgonen. Så vecka 25 började med en sån lättnad och glädje ♡
En annan sak som gjorde mig så glad så jag fällde en glädjetår under vecka 24 var att jag fick mitt snitt beviljat i Skåne. Jag berättade ju det att jag fick själva snittet beviljat i vecka 14 och nu under vecka 24 så fick jag beviljat snitt i Skåne, då det är ett önskemål vi haft. Så det var en sån lättnad och nu har axlarna släppt taget om mina öron och jag kan andas ut.
Sen avslutades vecka 24 tyvärr med lite oro - jag har ju känt av pyret sen i vecka 19-20 någonstans, och det är varje dag och flera gånger om dagen. Men i fredags (byter vecka på lördagar) så kände jag inte pyret nämnvärt mycket, så på kvällen när jag skulle sova så gjorde jag allt (dricka kallt vatten och buffa på magen) för att få en reaktion men tyvärr så kom den inte. Läste på 1177 att om den ändrar mönster och jag känner av den mindre (minskade fosterrörelser) så måste jag ta kontakt med vården, vilket kändes så läskigt. Så jag somnade med en klump i halsen och vaknade några gånger under natten med en oro i kroppen. Det kändes så sorgligt och jag ville bara få en signal från pyret. Vilket jag fick sen tidigt på lördags morgonen. Så vecka 25 började med en sån lättnad och glädje ♡