En fråga som jag fått efter alla syskonförsök är hur vi tänker kring nästa steg:
Ska vi fortsätta försöka och göra fler IVF:er eller har vi funderat kring adoption eller surrogatmamma? Eller är det så att vi har satt ett stopp där vi ger upp och kommer till ro med att det inte blir ett syskon - att 3 aldrig blir 4:a?
Lilla familjen Hell 2015
Och jag tycker det är en sån svår fråga, för även om hjärnan säger att NEJ nu får det vara nog med IVF-försök så skriker hjärtat efter fler försök för man kan inte veta om nästa gång är gången vi lyckas. Så jag tror aldrig jag låtit eller låter mig själv tänka på alternativen fullt ut, för när det sker så är möjligheten att få bli gravid borta. Och jag vill inte det. Så jag skyddar mig själv genom att inte låta frågan komma nära mig. Jag skyddar mig själv genom att inte ge något svar utan pratar om här och nu - att jag inte kan tänka sen i den här processen. För drömmen om en liten till den är så stark och jag är inte beredd att ge upp den.