Som här - lillasyster får somna i mitt knä och ligga kvar under sin sovstund. Så himla mysigt att få ha henne så nära och hon verkar tycka om att sova nära mig. Och detta är något som skett några gånger sen jag drog i handbromsen.
Fullt fokus.
För 2 veckor sen började jag känna mig desperat. Det var nästan som att jag var desperat efter luft, som att jag var på väg att kvävas. Hade en kväll där jag bara grät så där hysteriskt för att sen ha en eftermiddag där orken helt var borta. Och jag förstod direkt att det handlar om att jag inte har någon tid för mig själv - jag har tid för barnen och jag finns där 24/7, men jag har inte haft en enda lucka till mig. Och det förstod jag för att när jag satt och skrev med en vän så berättade hon om en liten ritual hon gör när hon bara har tid för sig själv. Och när jag skulle skriva och svara vad jag gör nästan varje dag som bara är för mig så insåg jag att jag inte gör något bara för mig.
Jag funkar så att när jag gör något så måste jag ge 110% fokus på det jag gör, annars kommer jag inte tycka att det känns bra/är kul. Så om jag tex går en powerwalk och sen kör lite styrka, då vill jag köra fullt ut och verkligen maxa. Det går inte att jag ska pausa då och då för att tex Bernhard vill någonting - då kan jag lika gärna strunta i att träna. Så när jag tränar så är det när Jeppe kan ta båda barnen eller när Bonnie ska sova så hon kan sova i vagnen under promenaden. Samma sak när Bernhard är hemma från förskolan på måndagar och fredagar - då är det fullt fokus på honom och Bonnie annars blir det bara pannkaka av allt. Så jag släpper alla tankar på allt annat, för försöker jag slänga in något mer då blir jag bara på dåligt humör för att det inte blir bra. Och när det inte blir bra så känner jag mig dålig och jag får noll energi.
Och just detta med fullt fokus har jag tappat helt och hållet sen Bonnie kom till världen. Jag har tappat mig själv helt och hållet. Så nu har jag dragit i bromsen och tagit mig tillbaka till fullt fokus och låta varje del få sin tid. Jag hittar luckor att träna, jag är närvarande med barnen när dem är vakna, jag tar mig tid att umgås med Jeppe (osv). Och vilken skillnad det gör - DIREKT! Att vara närvarande i stunden är det som behövs för mig för att må riktigt bra - de ger mig så himla mycket energi och det gör mig lycklig.