Dock behöver jag jobba mer med min självkänsla och att inte göra den prestationsbaserad - att jag är bra som jag är och att det inte är baserat på mina prestationer. Jag vet att jag är bra och jag gillar mig själv, dock slår jag på mig själv om jag inte presterar och det är den biten jag behöver få bort. Det ska kunna gå en hel dag utan att jag presterar och det är okej och jag är okej ändå. Det är dit jag vill komma.
Så hur gör vi för att försöka lyckas med detta med våra barn?
Självförtroende: Vi är noga med att berömma. Även om man inte gör det man tänkt, som här om dagen när Bernhard sa att han skulle hoppa från bryggan ner i vattnet. Men sen blev han rädd och gick ner i vattnet istället - då berömmer vi lika mycket som om han hade hoppat. Hur modig han var som badade och simmade runt. Och genom att vi gjorde de så ville och vågade han hoppa från bryggan sen fast där det var lite grundare. Vilket i sin tur gav honom lite självförtroende. Samma sak när han ville testa kickbike - han ramla en hel del första dagen och grät men genom beröm för att han var där och vågade prova över huvudtaget så fortsatte han försöka vilket gjort att han nu kan åka och det har gett honom ett självförtroende. Självkänsla: Vi låter det regna kärlek över våra barn, så att dem vet hur älskade och hur bra dem är. Varje dag säger vi att vi älskar dem och hur mycket vi älskar dem. Vi gör de både när de lyckas med något men även bara så där i stunden. Att dem får veta hur bra dem är bara genom att existera. Att dem är bra personer även om dem tex inte städar sitt rum (men vi förklarar också att man måste städa sitt rum). Sen att dem får massa kärlek även när de gör bra saker, som tex står upp för en kompis som blir ledsen om någon annan retas. Kärlek är en bra grund och det kan aldrig bli fel genom att ge barn massa kärlek, så länge man även vägleder samtidigt. Då vet man att man är bra och man har en bra värdegrund att stå på.