Jag vet att amning är ett ämne som rör upp massa känslor. Amning är ett ämne som många gånger skapar läger. Och genom detta inlägg vill jag inte skapa debatt eller välja sida, utan jag vill minnas. Minnas hur olika våra barn är.
Det som varit lika för båda barnen är att
- de varit hungriga och gärna ätit. Bernhard hade lite problem att få fatt i bröstet så där blev de att använda amningsnapp, medan lillasyster fattat grejen direkt. Däremot fuskar hon på ena bröstet så där gör det JÄTTE ont att amma. Men som sagt, båda har varit hungriga och gärna ätit.
- att de båda kräks en del varje dag. Bernhard kräktes dock mycket mer än lillasyster.
Det som däremot varit olika är att:
- Bernhard åt var 3 eller 4:e timme under de (ca) 3 månader som han ammade, medan lillasyster började med var 4:e timme men ganska så omgående gick över till varannan timme. Och det är nästan dygnet runt som hon äter så ofta.
- Med Bernhard var jag stressad när det gällde amningen och stressen var gällande att amma ute bland folk - jag var inte alls bekväm med det och ville helst sitta själv. Första gången jag skulle amma Pyret ute bland folk så var jag lika obekväm som med Bernhard, men den här gången blev det inte att jag ammade fler gånger ute bland folk då vi är hemma med tanke på Corona.
- Med Bernhard började jag pumpa rätt tidigt så att även Jeppe kunde mata honom, då jag kände mig så himla låst och fick lite panikkänsla. Med Pyret har jag fått pumpa vid några få tillfällen då jag behövt att Jeppe ska kunna ge henne mat, då jag inte varit hemma och inte kunnat ta med henne. Men annars så ammar jag gärna och tänker att vi kan vänta lite med att flaskmata henne.
- Med Bernhard så hade jag ett hormonpåslag men jag minns det inte som de är med Pyret - varje gång jag ammar henne så får jag ett sånt påslag där alla känslor springer igenom kroppen. Det är glädje, sorg, lycka, olycka, stressad, lugn (osv) Vilket bara är JOBBIGT! Jag fixar inte ens att någon pratar med mig under första minuten när jag ammar.
Och jag vet att många av skillnaderna beror på att jag blivit mamma för andra gången och denna gång är jag tryggare i mycket av föräldraskapet när det gäller en liten. Ja menar, med Bernhard skulle jag aldrig somna under amningen och låta honom sova bredvid mig i sängen - utan där höll jag mig vaken och la över honom i sleepcarriern när han var klar. Och råkade han somna bredvid mig så fick jag nästa ångest för
"tänk om jag rullat över honom i sömnen". Men med Pyret somnar jag ofta när jag ammar och ibland kan det vara att hon vaknar bredvid mig när hon ska äta igen efter 2 timmar. Och det betyder inte att hon inte betyder lika mycket för mig, utan det handlar bara om att jag är tryggare som person och som mamma.