Innan Pyret kom till världen så kunde jag ibland slås av tanken
"kan jag älska någon annan lika mycket som Bernhard?" men något jag inte direkt tänkt på är hur jag ska kunna ge lika mycket uppmärksamhet så att båda känner sig sedda. Men det är en fråga jag brottas med varje dag båda är hemma samtidigt och det är en stor utmaning - en utmaning både gällande att de båda ska få det de behöver men även en utmaning gällande att inte tappa humöret. Jag har tappat humöret några gånger och blivit frustrerad när jag exempelvis känt att jag misslyckats med att ge dem den uppmärksamhet de behöver.
För hur jag är och hanterar denna fråga om att ge dem lika mycket uppmärksamhet handlar om mig och aldrig om dem, utan Bernhard och Pyret är sig själva men sina behov och då utifrån sin ålder. Bernhard som är 4.5 år med massa spring i benen och som vill upptäcka världen. Och när vi är hemma så är han antigen en liten konstnär eller så vill han spela spel. Sen har vi Pyret som är 5 veckor, och som utöver äta/sova/byta blöja har ett jätte behov av att få vara nära samt att det är lugn och ro.
Och de är där jag inte riktigt hittat rutinen än - att jag känner mig som en bra mamma när båda är hemma med mig. För det är inte jätte enkelt då de är kontraster. Bernhard behöver aktiveras om dagarna - det är allt från att gå på promenader till att måla.. Han vill inte bara vara inne och ha det tyst och lugnt såsom lillasyster vill ha det. Sen låter han mycket när han leker, för att han är ett barn. Men då stressar det mig, då lillasyster gärna har det tyst.
Och då blir det att jag blir frustrerad för att det blir en stress för att jag misslyckas, för allt jag vill är att mina barn ska känna är att dem är sedda, prioriterade och så otroligt älskade. Så frustrationen gör mig stundtals till en mamma som upplevs som sur och det är där jag menar att jag är ansvarig för hur jag möter denna stress och i sin tur hur jag upplevs av Bernhard och Pyret.
Så för att jag inte ska upplevas som en person som hela tiden säger
"nej" eller
"tänk på att lillasyster sover", eller där jag känner att jag inte är delaktig i Bernhards lekar eller upptäcksfärd så måste jag hitta ett annat sätt att se på allt. Exempelvis; istället för att säga nej till vattenpölen under promenaden så
Låt Bernhard upptäcka vattenpölen och va delaktig genom att ställa frågor när du står bredvid Pyrets vagn.
Kanske låter enkelt och de är de, men där i stunden har jag blivit stressad och sur och känt hur jag bara är en dålig mamma som inte kan upptäcka vattenpölen nere i diket tillsammans med Bernhard såsom jag kunde göra innan Pyret kom till världen (även om jag inte alltid gjorde de då). Och då får även Pyret känna av min dåliga energi.
Så det finns lösningar på allt - lösningar där jag är en närvarande mamma åt båda mina barn. Det handlar bara om att få distans och hitta lösningar som är det bästa nu när jag är mamma till 2. Men en annan viktig del i de är även att sänka kraven på mig själv - att se över min egen bild av att vara mamma och vad de innebär att vara en bra mamma.