Strunta i pekpinnarna.

Jag har ju tidigare berättat om när vi skulle få Bernhard att sova i sin egen säng och nu har vi kommit till nästa steg. Jag har inte sagt något, för att jag ville ge det några dagar. Men nu har det gått 6 dagar så nu känns det som att jag kan säga något om det.
 
Så vi flyttade in Bernhards säng i hans rum, för att få in rutinen att han ska sova i sitt eget rum. För på senaste tiden har han sovit så bra i sin egen säng inne i vårt rum, så det kändes som ett naturligt steg. 
 
 
Varje kväll så har han somnat direkt, så där är det ingen skillnad från när han somnat i sin säng inne i vårt rum. Sen är det lite spring in i hans rum under kvällen då han tappar nappen och inte hittar den eller så drömmer han läskiga drömmar. Första natten vakna han runt 2 och andra natten runt 4, sen har han velat komma över till våran säng. Tredje natten så sov han faktiskt från 20 till 07 i sin egen säng, med knappt nått spring in dit för mig för att hjälpa honom med nappen. Sen kvällen efter det så vakna han vid 4 igen och ville komma in till oss, så det har varit varierat men det har gått bra för att vara första veckan, tycker vi. Och jag tror det kan bero till viss del på att han är trygg i sin egen säng. 
 
Och om någon undrar och jag ska ge ett tips kring det här, så är det att inte stressa fram något. Ta det stegvis och skapa trygghet, istället för att lyssna på allas pekpinnar kring när ett barn borde sova i sitt eget rum. Alla barn är unika och för vissa kanske det blir en verklighet direkt och för andra tar det längre tid. Inget rätt, inget fel och lägg ingen värdering kring när det blir en verklighet. 

Kommentarer :

#1: Kristina

Skönt att det har gått bra! Jag håller med om att man ska göra det när man känner att barnet är moget.
Tänkte bara ge ett tips (om ni inte redan har det ) men när vi la vår son i sitt rum så vaknade han också när han ville ha napp. Så mitt tips är nappar som lyser i mörkret och flera stycken. Hugo har fyra nappar i sin säng och när jag lägger honom visar jag var dom är. Funkar oftast :-) sen vill han fortfarande komma till vår säng ibland och han har sovit i eget rum i över 6 månader. Men det är mysigt tycker jag :-)

Svar: Smart tips - tack :) dock så är han en som blundar och försöker hitta nappen hihi
Lillahell

skriven
#2: Mirre

Vi stressade inte heller fram nåt, hon sov nog längre i vårt rum än många andra, hon sov till hon var över 2 i vårt rum, sedan märktes det att vi störde varandra så då bytte vi till eget rum. VI körde också med flera nappar så hon hittade någon när hon vaknade, det fungerar

Svar: Jag tänker att barnen visar lite vägen :)
Lillahell

skriven
#3: Hanna Karlsson

Vad skönt att det gått så bra!

Svar: Ja det känns bra 😊
Lillahell

skriven
#4: Tess

Vi fick förklaring på en sak från skolsköterskan igår. Vi hade första hälsosamtalet för vår 6-åring. Hon tog upp det då det visst är vanligt för barn mellan 5-8 år och vi hade inte nämnt något om det, så därför blev det lite extra "aha". Det här med att barn kan sova i egen säng i sitt rum hur lätt som helst fram till den här åldern. Det händer inte alla, men är vanligt att de blir "känsliga" då och behöver extra närhet, trygghet och att sovrutinerna blir helt annorlunda. Det går över. Så vi kände oss stärkta i att vårt barn får sova hos oss ibland eller att någon av oss stannar hos honom tills han somnat. Det var intressant att få veta mer om :-)

Svar: Ok! Intressant 😊
Lillahell

skriven
#5: mammatillhlhs.blogg.se

Ska inte stressa fram. Gud vad människor hade blivit tokiga om de visste han min dotter sov i sin spjällsäng tills hon var över 3år. Hon sov tryggare i den än en vanlig. Nu ska lillebror få sova i vårt rum en stund till och sen får han flytta ut han med.

Svar: Ja man måste välja det som känns bäst 🌸
Lillahell

skriven
#6: Jasmine

Tack för att du delar med dig. Fint att läsa att det går bra för er.
Kram

Svar: Tack 😀
Lillahell

skriven
#7: carro

Här stressas det verkligen inte med att sova i egen säng :) Vi har en jätte säng och har alla 3 barn i samma säng :) Tycker man ska sova som man trivs bäst med barn som vuxna :) När jag själv var barn hatade jag att sova själv ända upp till 10 års åldern. Blev tvingad att sova i egen säng vilket lede till att jag grät mig själv till söms ;/

Svar: Usch de lät inte kul. Nej det handlar om vilken grund man får. Och att man utgår från barnet då alla är olika. Jag personligen får inte så mycket sömn när han ligger i vår säng, då B rör sig en del. Och jag tror han sover rätt dåligt också.
Lillahell

skriven
#8: EVELINA

Vad bra att det gått så bra första veckan ändå, börjar säkert bara gå bättre och bättre så fort ni har rutin på det och han vänjer sig :) Och du har helt rätt i att alla gör som de själva känner är bäst just för dem. Vår pojke har hela tiden sovit i egen säng men i vårt rum, det har funkat jättebra för oss, nu har vi just beställt en större spjälsäng och börjar fundera på att så småningom flytta honom till eget rum så det är intressant att läsa hur ni har gjort och hur det gått för er, rolig att det gått så pass bra! :)

Svar: Ja de är ju de där med att våga utgå från sig själv :)
Lillahell

skriven

Kommentera inlägget här :